Gotlands Raukar

Kalle Nilsson

Havet ligger nästan spegelblankt kring raukarna. De står utspridda som uråldriga gestalter i det grunda vattnet, mörka mot den lågt glödande himlen. Ljuset vid horisonten är varmt och stilla, medan förgrunden är sval och djup.

Speglingarna gör att stenarna tycks fortsätta nedåt, som om landskapet förlängs under ytan. Det ger bilden en särskild rymd och skapar ett ögonblick där allt är balanserat mellan ljus och mörker, fast och flytande. Gotlands raukar framträder här som naturens egna monument – tysta, stadiga och formade av tid.